Våga vägra vara klickvänlig

Jag har en åkomma. Den har plågat mig i många år, gjort mig till en sämre skribent, och fått min onlinenärvaro och frilansverksamhet att stagnera. Jag tänkte nu dela med mig av min sjukdomsinsikt i hopp om att hjälpa fler skribenter därute. Tror nämligen inte jag är ensam om att lida av...

Buzzfeed-sjukan.

Tendensen att skapa innehåll som ska locka till klick, på bekostnad av individualitet och kreativitet.

Det finns en anledning till varför merparten av artiklarna på Buzzfeed (och andra stora bloggar och nyhetssajter) ut såhär:

55 Totally Unexpected Ways To Use Coconut Oil (Number 34 Blew Us Away)

I Lived On Cucumber Juice For A Month And This Is What Happened

Watch This Otter Meet A Vacuum Cleaner (You’ll Never Guess What Happens Next)


Och det är för att det funkar.

Vi känner igen click bait när vi ser den. Det har till och med blivit ett mainstream-skämt. "Du kan aldrig aaaana vad som händer sen..." Men vi kan inte låta bli att klicka på den där länken ändå, och känna oss lite smutsiga efteråt.

(Goddamnit. Uttrar är söta och vi ville faktiskt se vad som hände sen!)

Buzzfeed-taktiken må vara försvarbar för contentfabriker vars lönsamhet är direkt beroende av sidvisningar och klick. Men nackdelen när man “konverteringsoptimerar” på det här sättet är att allt innehåll till slut börjar se likadant ut. Kännas datorgenererat. Och bara attrahera en viss slags läsare. Och få dem att känna sig smutsiga.

Som skribenter vill vi att så många som möjligt ska läsa det vi skriver. Men vill vi att de ska känna sig smutsiga efteråt? Lättlurade, utnyttjade och besvikna?

Nej.

Ändå vågar vi inte annat än att smyga in numrerade listor och sensationalism i våra egna rubriker. För säkerhets skull. För vi vill ju så gärna bli klickade på.

När vi lider av Buzzfeed-sjukan glömmer vi bort våra egentliga mål: att dela viktiga berättelser och idéer. Vi tappar vår röst och personlighet. Istället fastnar vi i jakten på klick och visningar, av rädsla att bli ignorerade.

Det är inte fel att tänka över sina rubriker, tvärtom. En läsare måste först vilja klicka på rubriken för att kunna läsa resten av inlägget. Så det är ju bra om den drar blickar, är välformulerad och ärligt speglar innehållet.

Men närhelst jag känner att jag borde hotta upp min rubrik lite genom att följa en beprövad mall, då har jag offrat lite av det som gör mig unik. Och har man väl börjat är det svårt att sluta. När alla ens mest besökta inlägg är lättuggade listicles som inte riktigt låter som en själv, och de inlägg man spenderat dagar med att researcha och polera ligger sist i högen? Då blir man lite matt och uppgiven. Samtidigt som det känns som att man tagit på sig en illasittande kostym som är svår att komma ur.

Låt oss sluta obsessa över våra rubriker. Sitta och peta med sökord och teckenlängd och pockande formuleringar. Sätt en rubrik som känns som något du skulle säga, och som ärligt representerar vad inlägget handlar om. Lägg sen resten av energin på det du har att säga.

Vi vinner läsare på grund av vår röst och vårt budskap, inte på grund av våra klickvänliga rubriker.

Ett närbesläktat syndrom till Buzzfeed-sjukan är Tutorialitis: det tvångsmässiga beteendet att bara publicera innehåll i tips/tricks/tutorial-format:

10 tips som lockar fler besökare till din sajt

Så här gör du en Facebook-header i Photoshop

8 originella innehållsidéer för ditt nyhetsbrev

Såna här artiklar drunknar vi i. Det blir alltmer utmattande att googla ett ämne och sen ta oss igenom en miljard “ultimate how-to for x” och “105 ways to do y.” Och så känner vi oss tvungna att publicera liknande innehåll själva. För det är väl så man måste göra om man vill att någon ska läsa ens grejer? Vara till nytta.

Det är inget fel med att skriva den här typen av innehåll. Jag förlitar mig dagligen på såna artiklar och är tacksam gentemot de skribenter som tagit sig tid att göra ett bra jobb.

Med det här är inte det enda sättet att vara till nytta på.

Vi kan vara till nytta med våra personliga berättelser. Vår humor. Vår observationsförmåga. Vårt sätt att beskriva saker på. Vi kan dela med oss av kunskap och erfarenheter utan att det behöver levereras i lättsmält listform.

Jag har lidit av både Buzzfeed-sjukan och Tutorialitis länge nu. De senaste åren har jag knappt förmått mig själv att skriva något alls. Min blogg har inte känts som min egen. Jag tittar på mina gamla inlägg (som fortfarande drar söktrafik) och ryser för att de är så förbannat tråkiga. För att de inte handlar om någonting som jag tycker är viktigt på riktigt. För att de inte låter som jag.

Jag har längtat så innerligt efter att få skriva från hjärtat och HA KUL. Så där kul som jag haft med mina tidigare bloggprojekt. De där jag bara var mig själv och inte brydde mig om att konvertera och verka professionell. Nånstans fick jag nämligen för mig att eftersom jag sålde tjänster till andra företagare så måste jag vara den tråkigaste och mest opersonliga versionen av mig själv. Så att folk skulle ta mig på ALLVAR. 😆

Men nu är det slut med det.

Hädanefter slänger jag alla regler åt sidan och skriver vad fasiken jag vill i min blogg. Jag sänker mina orimligt höga krav på mig själv att hålla mig till en nisch och "göra nytta" med allt jag publicerar. Och jag ger mig själv tillåtelse att bjuda mer på mig själv.

Det finns två saker som är mycket viktigare än att få så många klick som möjligt:

Den första är att HA ROLIGT när man skriver. Annars orkar man inte hålla på med det.

Den andra är att ROA ANDRA med sina texter. Om jag har skittråkigt när jag skriver något så kommer det troligtvis inte roa mina läsare heller. De behöver inte skratta (även om det är önskvärt), men de ska bli tillfredsställda. Få ut något av det. Gå därifrån med en känsla.

Så.

Har din blogg blivit något du bävar inför och motvilligt fyller med halvhjärtat innehåll?

Känner du att du måste följa en massa oskrivna regler som kväver din kreativitet och personlighet?

Är du trött på att känna dig som en tutorialfabrik?

Du har härmed min tillåtelse att slappna av och ha kul med din blogg. Att bjuda på dig själv OCH din kunskap. Att göra tvärtom som experterna/gurusarna/byråfolket säger. Och se vad som händer.

För vet du vad? Du kommer få fler läsare genom att bjuda på dig själv och ha kul än genom att klämma in ett extra sökord i rubriken till ett blogginlägg du hatat att skriva.